ettoppethjarta

Jag kom dig nära, närmre än jag nånsin varit
Attacken kom och jag stod emot, länge och väl tills allt bara föll ihop
Jag orkade inte mer, sorgen kom, smärtan kom, skulden kom, självkänslan plågades och modet svek
Jag stängde av världen och lämnade den, men den lämnade aldrig mig
Den längtade efter mig och oroade sig för mig
Uppmuntran och saknad gav den mig och med några tryck så förfalskade jag allt, av kärlek för att den inte skulle veta
Den vet inte,men får nu veta, att jag fallit, jag skäms så och ord finns inte att säga, inte att beskriva vad som hänt eller vad jag känner.
Men jag har gått tillbaks till världen och den får mig att må bra med all den kärlek den ger mig utan att ens veta om det, utan att ens veta vad den betyder för mig
Men jag har inte gått tillbaks till dig. Jag känner din längtan och mitt hjärta ropar efter dig
Men min själ och min kropp, det finns ett enkelt ord som verkligen beskriver vad dom känner, vad jag känner. Ett ord som vi använder även för det minsta; jag är rädd. Verklig rädsla är den man har för Gud, för pappa Gud.
Jag vill komma tillbaks, jag vill vara dig nära, jag vet att jag får för det har du sagt
Men det är så svårt...

Du som läser det här är troligtvist min värld, min värld är min familj, mina vänner, nära och kära. Tack för att du finns och tack för att du lyssnat, eller ja läst lite ur mitt hjärta och tack för den kärlek din omslutning ger, det värmer mitt enkla hjärta.

När du nu ser/träffar mig, krama om mig, le mot mig och om du måste gråta, låt det vara lyckliga tårar. Få mig att skratta och skratta med mig, för det bästa jag vet är lyckan att vara med de jag älskar.^^

Allt har sin tid och det är bara Gud som vet. Just nu vill jag ha det så.