ettoppethjarta

Det finns ett litet hus mitt i en stor stad
Det är ett vackert hus som utstrålar glädje och värme till husen i dess närhet, de husen älskar det lilla huset och huset älskar dom.
Staden där det lilla huset är byggt är en lycklig stad.
Byggmästaren som byggt alla husen i staden älskar vart och ett av husen, för honom är ingen den andre lik.
Men vissa områdena av hus älskar inte byggmästaren, vissa vet inte ens om honom. När han kommer och knackar på öpnnar de inte sin dörr. Men för det lilla huset är det inte så, alla i dess område, inklusive det lilla huset älskar byggmästaren och han är ofta på besök i dessa hus.
Men det lilla huset har på senaste tid inte släppt in byggmästaren när han knackat på, han står och knackar och vill så gärna komma in, reparera det som är trasigt och städa det lilla huset.
Men det lilla huset vågar inte släppa in byggmästaren, det har blivit så stökigt i det lilla huset och vissa ställen är mer trasiga än vanligt. Byggmästaren vet om detta, för om han inte varje dag får komma in i huset så är det ingen som tar hand om det.
De andra husen i det lilla husets närhet vet inte om att byggmästaren inte får komma in och ser inte det heller för det lilla huset använder allt av det bästa den har kvar för att vissa samma kärlek och värme som den tidigare gjort, men utan byggmästaren blir det mindre helt att visa upp och svårare och jobbigare för det lilla huset att hålla upp sin fasad, speciellt med alla uppgifter det finns för det lilla huset i staden.
ibland önskar det lilla huset att hon aldrig blivit byggt, för det förstår inte varför byggmästaren byggde den, vad hade det lilla huset igentligen för mening i staden?
Fast det lilla huset älskade husen i sin närhet alldeles för mycket för att någonsin vilja lämna dem och inte mer få se dem och det lilla huset älskade byggmästaren, hon älskar byggmästaren men kan inte släppa in honom.... för det lilla huset känns allt fel och det lilla huset mår inte bra, har det lilla huset någon framtid alls? hur ska det gå för det lilla huset?!

Har tänkt på det här med att man önskar man kunde hoppa fram i tiden, då man tycker att livet borde vara perfekt eller det man längtar efter, som jag och många av mina vänninor längat efter; Man har sin drömkille och väntar på att frukten av ens kärlek ska välkomnas till värden... men jag insåg att om jag skulle skulle spola fram tiden, så skulle jag inte kunna vara lika lycklig som om jag hade levt alla de år jag spolat förbi, för då skulle jag gå miste om orsaken till varför jag blev lycklig, utan de tuffa och olyckliga tiderna så kommer vi inte kunna känna lyckan av att ha kämpat och kommit igenom det och vi kommer inte kunna uppskatta lyckan vi har på samma sätt.

Sen så är den bästa lyckan den vi upplever i svåra tider, för som jag sa vi uppskattar den mer och kommer ihåg den bättre.

Så om du önskar att du kunde bara lämna allt du gör nu och hoppa framåt, tänk då på att det är resan dit som gör det värt att komma fram, om du missar resan så vet du kanske aldrig att du kommit fram. Det VIKTIGASTE: och i allt lita och förtrösta på Gud, han är aldrig långt borta^^

Big HUG <3

KRIG!!!

Sedan igår när jag öppnade brevlådan så låg det ett paket till mig där, vilket alltid är lika trevligt- även fast det är en reklam grej man råkat börja premunera på som inte är fullt så nödvändigt... en rakhyvel med allt i ett; raklöddret finns i rakbladen... kostade mig 29 kronor, men det var kul att få paket och det gjorde mig glad...måste bara avsluta premunationen så att jag inte måste betala ännu mer för sånt jag inte behöver XP 

Så sol och paket i brevlådan är två saker som kan lysa upp min dag...vat faktiskt att om några veckor kommer jag få ett till paket men det får ni veta vad det är då jag fått det ;)

                                                 "Det gamla är förbi, se det nya har kommit"


Vilken underbar känsla att veta att hur mångar gånger jag än faller så finns Gud alltid där och reser mig upp, förlåter mig och ger mig ny styrka. Hans kärlek för mig är djupare och starkare än någon annan kärlek, en kärlek som går över allt förstånd, det är så härligt att veta det och bara få njuta av att vara så älskad. Så när ensamheten kommer smygande och självkänslan inte är helt på topp, som det ibland kan kännas, då är det så skönt att veta att Gud är med mig och att han har skapat mig till precis den jag är, jag är perfekt med alla mina fel för ingen är felfri....men jag jobbar på det ;)

Jag är så tacksam till Gud att han aldrig ger upp om mig, att han alltid sträcker ut sin hand och att jag får komma in i hans öppna famn.
Gud har verkligen givit mig mycket, allt jag har gett upp, offrat, det är ingenting jämfört med all välsignelse och nåd han givit mig och idag kan jag säga att jag inte saknar något av det jag en gång hade för mitt liv är så mycket bättre nu!
Jag ska låta er veta två av dom välsignelserna som nog varit två av de största och som betytt mest för mig.

Min familj består av mina föräldrar, jag och mina fyra bröder. Mina bröder och jag har haft våra stunder med skoj och mycket skratt och nu i tonåren har mina bröder varit ett stort stöd, speciellt Natanael( men jag älskar alla mina bröder lika mycket, kom ihåg det)  med honom har jag kunnat prata om nästan allt, en axel att luta sig emot. Men under hela min uppväxt så har det varit en sak, eller snarare en person som jag saknat att ha i min familj.
Mina underbara kusiner, Emma och Olivia har alltid varit mina närmaste vänner som aldrig lämnat mig, även i regn och storm, de är mina två lillasystrar, men jag har aldrig kännt att jag haft en storasyster. Jag har alltid velat ha en storasyster så länge jag kan minnas.
Ni vet... någon man kan ärva fina kläder ifrån(inte pojkkläder) någon som är lika känslig som en själv, någon som gått igenom "kvinnoperioden", som kan ge råd och vet vad som är inne. Någon att se upp till, samtidigt som man kan hitta på dumma, busiga saker med. Någon att flumma med och skapa roliga systerminnen med, någon som förstår och som befinner sig på samma nivå, mammor är jättebra men de kommer alltid se en från mamma nivån. Det finns massa mer, men i alla fall ni tjejer kan förstå
- en storasyster är bara så grymt att ha!
Och förra året så "my dream came true"! Min bror Natanael fann kvinnan i sitt liv och en bättre storasyster skulle Gud inte kunna ge mig, visst om hon hade kommit tidigare skulle det varit ännu bättre enligt mig, men Gud har sina egna planer, han kan ju sånt där med rätt tidpunkt;-)
Jag älskar dig Sofia och är så glad och tacksam att du tillhör våran familj + den lilla bonusen som är goare än goast (lovar att inte äta upp honom, men han är ju så söt)


Väntar med den andra välsignelsen, så ni orkar läsa igenom den oxå :P

Puss & Kram


                                       I got the key to happiness, do u?